Inledningsanförande SKR:s ordförande

SKR:s ordförande Anders Henrikssons inledningsanförande när kongressen öppnade.

Det talade ordet gäller!

Varmt välkomna till Sveriges Kommuner och Regioners kongress. Dessa dagar samlas vi, företrädare från kommuner och regioner över hela Sverige.

Vi samlas för att lägga fast riktningen för vårt gemensamma förbund, för utvecklingen av välfärden i hela landet. Vi samlas i en tid som inte saknar utmaningar, men heller inte möjligheter.

Låt oss hjälpa varandra att komma ihåg, i tider när svåra beslut och svarta nyheter duggar tätt – om nedskärningar, uppsägningar och skjutningar – att se allt det fantastiska som välfärden också skapar.

Vi ser det… I glädjen hos en ung kille och tjej som kommer in på det gymnasium de vill med stöd av skickliga lärare. I förlossningsrummet när den nya familjemedlemmen föds med hjälp av barnmorskor och läkare. I det tuffa beskedet att cancern är bekräftad - men går att behandla och leva med, med stöd av vårdens olika medarbetare.

Vi ser det i det svåra. I beskedet att en älskad familjemedlem somnat in på äldreboendet. I omhändertagandet av barnet som förtjänar en trygg barndom, men som inte fått det. I det tuffa beskedet att cancern inte går att behandla längre.

Vi ser det också… I uppgrävda vägar för att nya bredband dras – bökigt, men en viktig del av moderniseringen. I godkända - och nekade - bygglov. I bussar som nu drivs av fossilfria bränslen – men kanske inte alltid kommer i tid i trafikstockning eller snöyra.

Välfärden levererar och har brister. Samtidigt. Varje dag berör välfärden. Och sanningen är att den aldrig stått utan utmaningar. Sant är också att de utmaningar vi nu möter ställer högre krav på oss än någonsin förr. Ska vi klara av att möta de utmaningar vi står inför – ja, då kan vi inte bara göra som vi alltid har gjort. Vi ska hålla fast vid det som fungerar, men när det inte fungerar så måste vi tänka nytt.

Vi behöver göra det tillsammans. Stödja varandra, dra varandra och hjälpa varandra. Hela samhället behöver kroka arm.

Vi som är samlade här idag. Vi utvecklar välfärden. Varje dag, veckor ut, året om. Ibland i det lilla, ibland i det stora. Nu gör vi det i ekonomiskt bistra tider.

20 miljarder kronor. Det är vad Sveriges regioner har i förväntat underskott för i år. Det motsvarar den fulla omsättningen av två medelstora regioner. På kommunsidan måste vi backa 20 år för att se så svaga resultat som vi nu gör. Och nästa år pekar allt på att resultaten kommer sjunka ytterligare. Vi, i kommuner och regioner, står mitt i arbetet. Vi vidtar en rad olika åtgärder för att få ned kostnaderna och hantera underskotten. Det handlar effektiviseringar, nödvändiga besparingar och nya arbetssätt. Och i sista hand kan skattehöjningar vara nödvändiga.

En stark välfärd behövs i en orolig tid. Både under krisen och inte minst för att vi som land ska stå starkt när det vänder. Det kräver en stabil finansiering som är långsiktig och förutsägbar över tid. Det handlar att vi själva ska tänka långsiktigt, men inte minst om att staten behöver göra sitt. Om värdesäkrade statsbidrag, minskad statlig detaljstyrning och om att onödiga och byråkratiska hinder rivs.

Mer långsiktighet skulle innebära en välbehövlig trygghet. Med det som grund finns bättre förutsättningar för handlingsutrymme och för handlingskraft. För vi behöver både utrymmet och kraften. Lågkonjunkturen och den demografiska förändringens fulla kraft kräver det. Det krävs, för att vi ska kunna fortsätta utveckla välfärden.

Att vi lever längre och att fler blir äldre är en fantastisk utveckling. Det är resultatet av både bättre levnadsvillkor och enorma medicinska framsteg. Sjukdomar som för bara decennier sedan innebar en dödsdom, de är idag tillstånd man kan leva långa liv med.

Men det ställer också högre krav på vårt samhälle, och inte minst vården och omsorgen. De kommande åren ser vi hur andelen 80-plussare ökar med närmare 50 procent. Ökningen bland personer i arbetsför ålder ligger lågt, och är framförallt mycket ojämnt fördelat över landet. För bara några år sedan byggde vi för ett land där antalet barn och unga ökade rejält. Nu är trenden att gruppen barn bara krymper.

Alla dessa delar innebär att vi som kommuner och regioner behöver tänka om och tänka nytt, för klara välfärden här och nu och klara nyrekryteringar framåt. Många lösningar sitter vi själva på, andra behöver vi kroka arm med andra för att lösa. Med staten, med näringslivet, med föreningslivet. Oavsett vad och med vilka, innebär det att vi måste agera, tänka kreativt och utmana oss själva.

Barnen och ungdomarna – de är vår framtid. Både i det lilla. Din dotter i förskolan, dina tonåringar därhemma, dina barnbarn.

Och i det stora. Allas våra barn och ungdomar. De som växer upp i vårt land och som ska leva goda liv och utveckla både sig själva och vårt gemensamma samhälle.

Här finns det som är lätt, det som är på rätt väg, men det finns också det som är svårt och hårt. För vi har gott om alla dessa delar i Sverige idag.

Denna höst började 120 000 ivriga 6-åringar förskoleklass. Omkring 100 000 barn spelar fiol eller andra instrument i den kommunala musik- och kulturskolan. Nästan 80 000 ungdomar hade ett sommarjobb i en kommun eller region. Och dessutom, söktrycket till välfärdens yrken når toppnoteringar bland unga. Det är i välfärden unga ser framtiden och möjligheterna. Det ska vi ta fasta på.

Det är vi som utgör en viktig del i grunden för barns trygghet och uppväxtvillkor. Med bra förskolor och skolor, med fritidsgårdar och kulturskola, med körövningslokaler och handbollsplaner, med stöd av vuxna när det behövs. Vi är den positiva kraften i samhället, som stärker varje ung människa i att vara en del av det gemensamma. Inte agera mot det gemensamma.

Vi i kommuner och regioner har både enorma möjligheter och en skyldighet att ingjuta mod, hopp och framtidstro i våra barn och unga.

För utvecklingen går tyvärr på många sätt åt helt fel håll. Vi förfasas över det besinningslösa våldet mot människor i vårt land. Och vi ser barnen och ungdomarna som lever mitt i det. Det är barn som inte vågar tacka ja till en chokladkaka från en skolkompis. För tjänster innebär också gentjänster. Det är barn som, höga på droger, släpps av med vapen och ett foto på en måltavla, en medmänniska. En anteckning om en adress, där någon har beställt ett mord. Eller HVB- och SIS-hem, som ska stödja barn i en trygg miljö, men istället blir en rekryteringsbas för det grova våldet och droghandeln.

Vi behöver gemensamt kraftsamla. Inget barn ska lämnas i gängens grepp. Här är de förebyggande åtgärderna är grundläggande, men det krävs också förändrade lagar och förändrade beteenden.

Det är kommuner och regioner som leder den gröna omställningen i Sverige. Det är vi som går före, hittar de nya lösningarna och tar hem de stora investeringarna. Det är bland annat Luleå, Mariestad och Skellefteå som bygger Sverige som grön industrination. Det är bra för klimatet, det är bra för kommunerna och de människor som bor och växer upp där. Det är bra för Sverige. Det är bland annat Åre, Gävle och Göteborg som flyttar fram positionerna när det kommer till klimatanpassning. Det är nödvändigt för att möta konsekvenserna av klimatförändringarna.

Låt mig ge er en bild. När den röda lampan lyser, när industrier lägger ner, när jobben flyttar utomlands, då sätts hjulen i rullning i riksdag och regering. Arbetsförmedlingen håller extraöppet, arbetsmarknadsåtgärder tillkommer och näringsministrar åker på kristurné. Visst har vi sett mycket av det genom decennierna? Vi är som nation redo för avveckling.

Det är såklart bra och nödvändigt. Det är så vi ligger i framkant. Det är så alla hänger med i omställningen. Men vi måste vara lika mycket på tårna när den gröna lampan lyser.

Just nu är det Boden mot Kanada. Smedjebacken mot Tyskland. Tänk er om det vore i hockey. Men det är ju i industriutveckling. För att lyckas behöver vi en gemensam nationell plan. Som både omfattar hur vi får fler etableringar till landet, hur vi ligger i framkant i omställning och hur vi bygger en modell tillsammans för att få alla hjul att snurra åt samma håll. Det är inte en enskild etablering för en enskild kommun, det är en samhällsomvandling för ett land. Och vi måste hjälpas åt för att lyckas. Då kan våra samhällen utvecklas, vår välfärd klara sina uppdrag och vårt land byggas starkt.

Avslutningsvis,

Låt oss använda dessa dagar till att utveckla SKR och fortsätta bygga en stark välfärd i en orolig tid. Med handlingsutrymme och handlingskraft. Och låt oss ha barnen och de unga för ögonen när vi gör det. Din dotter på förskolan, dina tonåringar därhemma, ditt barnbarn – allas våra barn och unga.

Låt oss också använda dessa dagar till att lära känna hela den breda kommun- och regionfamiljen. Kanske Adda, Inera eller Salar International sitter på några av nycklarna till den stora utmaningen hemmavid? Kanske är det arbetsrättsjuridiken eller de konkreta stödmaterialen för familjerådgivning i socialtjänsten som pushar er framåt. Kanske Equalis, KPA eller Sunt Arbetsliv och deras olika tjänster kan göra skillnad för dig och din kommun eller region. Eller så är det samtalet med politiker från en annan region eller kommun, som du inte träffat tidigare, som ger dig mod och kraft att ta med hem.

Bygg relationer och kontakter. Ta chansen att inspirera och inspireras. Att sprida goda exempel och sätta hjul i rullning.

Tack för att ni har lyssnat.

Än en gång, varmt välkomna till SKR:s kongress och Helsingborg.